Jo, vi gick på den där daten, och sen har vi träffats...hmm...typ 8 gånger till? Han är svintrevlig, du vet sådär trevlig så att man nästan vill spy rakt ut. Det kan göra mig på dåligt humör, för ingenting verkar göra honom upprörd. Fast shit, det är ganska skönt samtidigt. Jag är "van" vid killar vars känslor ligger utanpå kroppen. Den här snubben är lugn, snäll, trevlig, pålitlig, trygg, ganska ball, och snygg. Han har bra jobb, ordnade familjeförhållanden, bor i en schysst lägenhet, och allt hade bara varit så jäkla perfekt om det inte hade varit för sexet. Alltså, det funkar inte.
Jag kan inte förmå mig till att känna någon som helst sexuell dragningskraft åt honom. Vi har haft sex ett par gånger, men kemin är helt enkelt inte där. Jag tycker han är kanonkass på sex, och jag tror att han känner likadant om mig? Va fan är det för fel på mig? Han är ju allt som jag gillar hos en annan människa, han och jag hade kunnat få det skitbra tillsammans, men sexet funkar inte alls. Visst måste det funka, inte kan man väl vara ihop med någon som man drar sig för att ha sex med? Visst, jag vet att sex är/blir bättre om man känner varandra och om man börjar prata och ha mycket sex, och utforskar varandra och hela den där Malena-Ivarsson-biten, men jag känner nada, zero, noll för honom när det kommer till sexbiten!?
Det har nu gått så långt att jag undviker att träffa honom, för jag vill inte att han ska börja fingra på mig och tro att jag är het och villig och sugen när jag egentligen är precis tvärtom. Fan då...jag får göra slut på det här. Tråkigt, men tvunget. Jag får väl ta nästa tåg istället...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar