Men ööhh....

Rusade ner på ICA för att köpa tamponger. Mindre panik eftersom jag hade värsta Niagarafallet, och varken bindor eller tamponger hemma. Det var söndag, och jag var klädd därefter; olivgröna joggingbrallor som sett sina sista dagar, hängröven jag får i dom byxorna är av sällan skådade mått. En vit top med oboyfläckar på strax över bysten, över det en röd huvjacka som är alldeles urtvättad. Jag hade avrundat denna galaklädsel med...foppatofflor. Ja men va fan, det var söndag och min tanke var att jag bara skulle vara hemma, ligga i soffan, beställa hemkörning till middag, och glo på film i fosterställning hela kvällen. Men OK, mensens ingång fick ju ändra mina planer och jag drog mig ner mot affären. Jag hade i alla fall duschat, men satte upp håret i en knut mitt på huvudet, själv förvånad över att jag faktiskt hade orkat borsta tänderna...

När jag stod vid intimhyllan för att välja mina tamponger (hur jäkla svårt ska det vara liksom?) så hörde jag någon säga mitt namn bakom min rygg. Jag vände mig om, men jag hann tänka, eller snarare be, för att det inte skulle vara Han. Det var Han. Där stod han, i sin alldeles vackra uppenbarelse, lika fin (finare!), lika sexig.
Han: Halloj, hur är läget?
Jag: Hmm...ehh...hej, jo det är OK. Nej, det är inte alls OK, jag ser ut som kom och hjälp mig och dö, och ville inte alls träffa dig nu.
Han: Säkert att allt är bra?
Jag: Ja...? Skulle det inte vara det, eller hur menar du? Nej, allt är inte alls bra. Jag saknar dig, jag mår dåligt av att se dig, och jag vill gärna att marken ska öppna sig så att jag kan försvinna ner i ett hål. Jag vill dessutom att du ska tappa minnet, och aldrig minnas detta möte då jag ser ut som FAN.
Jag: Vad gör du här förresten, finns det inte affärer lite närmare dig? Ja, vad gör du här egentligen? Detta är MIN ICA-affär, här har jag fram tills nu varit helt säker på att inte träffa dig.
Han: Nja, jo det finns det ju...men I bor ju här i närheten, och vi skulle mest handla något gott till filmen vi ska se...
Jag: Aha, då förstår jag. I, dumma jäkla I. Träffar du alltså henne fortfarande, jag vill inte se henne. Än mindre höra hennes namn.
Så kom hon. I. I med den söta lilla uppnäsan med fräknar helt perfekt placerade på den. I med de chokladbruna ögonen, I som varje natt får gå och lägga sig med Honom, som får känna hans händer på hennes kropp, som får uppleva Honom. Jag hatar I.
I: Älskling, jag hittade inte Blue Cheese dippan, vad ska vi ta istället? Åh men hej J...kände inte igen dig först.
Jag: Jaja, hej hej. Idiot I, nej jag vet att jag ser ut som om jag sålt smöret och tappat pengarna, men du var tvungen att säga det va'?!?
Sedan följde en konversation mellan dem om den därade dippan, och jag vände mig mot tamponghyllan igen. Fick tag i en kartong, och drog med mig två andra kartonger som föll i golvet. Jag ville bara bort, ut. Betala och försvinna.
Jag: Måste sticka, ha det bra. Nej, ha det inte alls bra. jag hoppas att ni blir olyckliga tillsammans. Jag hoppas att ni snart inser att ni inte alls är rätt för varandra, att det är jag som borde vara där I är idag.
Han: Ja, detsamma...vi kan väl höras en dag?
Jag: Visst, varför inte...NEJ, jag vill inte höra om era framtidsplaner. Jag vill inte höra om era semesterresor, om era I-landsproblem. Jag vill inte höra om hur jäkla perfekt I är, hur jäkla perfekt ert liv tillsammans är. Jag vill inte höra om när hon blir på smällen, när ni får ert första äppelkindade barn. Jag vill inte höra om era bröllopsplaner, jag vill inte.

Det där mötet tog ca 4 minuter, men jag mådde kass i ca 4 timmar över det. Vart ska jag nu gå och handla?